Occams rakskum flyttar till min nya hemsida. Den nya adressen är
http://maltepersson.se/occams/

Använd bara den i fortsättningen!

Ursäkta besväret!

Eftersom jag misstror mina egna instinktiva reaktioner, började jag fundera på vad det egentligen var som fick mig att engagera mig aktivt i FRA-debatten, till skillnad från så många andra debatter. Och om man bortser från en viss oädel skadeglädje över att somliga pajaspolitiker äntligen ordentligt demaskerats som sådana, så var det förstås en kombination av ett antal sakskäl som knuffade mig bortom gränsen för min vanliga politiska passivitet. Och eftersom jag tror att detta inte bara gäller mig, utan även anti-FRA-engagemanget i stort, har jag skrivit en artikel i Expressen där jag försöker analysera debattens utgångspunkter. — Förmodligen och förhoppningsvis är detta det sista jag skriver i anknytning till FRA-debâclet.

Hur når man bäst internationella ledare? Tja, inte vet jag, men nedanstående ur The Guardian tyder på att någon missuppfattat något:

A group seeking to increase pressure on international leaders is launching a campaign today called 350.org. It is taking out full-page adverts in papers such as the New York Times and the Swedish Falukuriren calling for the target level of CO2 to be lowered to 350ppm.

Orkar du inte gå med i alla i och för sig vällovliga protestgrupper på Facebook? Eller misstänker du rentav att det inte är världens effektivaste metod att förändra världen? Nu kan du i ett slag döva ditt dåliga samvete genom att gå med i gruppen Nej till allt dåligt!

Den här har jag som mobiltelefonsignal:

Synd bara att aldrig någon ringer.

…börjar jag redan tröttna lite på mitt nya politiska engagemang. I normala fall brukar jag ju på det området hålla mig till passiv cynism och soffliggande politikerförakt. (Förutom när jag följer amerikanska presidentvalet som sporthändelse, då.) Jag ska väga för- och nackdelar med de båda alternativen till imorgon, tror jag.

Andy Kaufman: I Trusted You.

Gud förbjude att jag någonsin blir ledarskribent. Det är nästan så att jag hellre skulle skaffa mig ett hederligt arbete. Men när jag skickade in detta inlägg om den svenska demokratin till Expressens kultursida så fick jag höra att det var det logiska nästa steget…

När jag nu läser igenom den snabbskrivna texten ser jag att den hade kunnat förtydligas på ett par punkter. Men dess huvudteser torde vara tydliga nog.

PS. För övrigt är det ganska underhållande att idag kontrastera herr Federleys pinsamt och förutsägbart självgoda blogginlägg med de hundratals kommentarer från hans före detta fans det fått…

Jaha, detta är alltså min nya blogg. Här kommer jag att skriva om saker som inte är litteratur och kaffefilter. Jag kommer för den sakens skull inte att försumma min gamla goda litterära blogg, Errata. I vart fall kommer jag inte att försumma den mer än vanligt.

Om du inte förstår vad poängen med titeln på denna nya blogg är, eller inte vet vem Occam var, så… tja, är det inte omöjligt att du kan leva lyckligt ändå.

Rakskum är farligt! Övervaka rakskum!