Gud förbjude att jag någonsin blir ledarskribent. Det är nästan så att jag hellre skulle skaffa mig ett hederligt arbete. Men när jag skickade in detta inlägg om den svenska demokratin till Expressens kultursida så fick jag höra att det var det logiska nästa steget…
När jag nu läser igenom den snabbskrivna texten ser jag att den hade kunnat förtydligas på ett par punkter. Men dess huvudteser torde vara tydliga nog.
PS. För övrigt är det ganska underhållande att idag kontrastera herr Federleys pinsamt och förutsägbart självgoda blogginlägg med de hundratals kommentarer från hans före detta fans det fått…
